Erikaskrika

Så ligger jag här i min säng på Brian Jones Way. Min klocka säger 03:12, fastän lokal tid så är klockan bara nio på kvällen. Hur som helst så betyder det att det gått hela 24 timmar sedan jag började min resa i Norrköping. Lyckades sova lite på planet, men det var bara någon halvtimme här och där...och nu går mina ögon i kors.

Allt har gått bra. Flygresan var lång med ändå helt okej. Jag tittade på Valentines Day och the Shawshank Redemption. Den senare för att jag skulle kunna somna med gott samvete efttrsom jag redan sett den. Barnen verkar glada att se mig, helst Katie, som har varit helt uppe i varv hela dagen sen hon kom hem från skolan. Maureen & George är också glada förstås, men jag har varit ganska tyst och trött. Jag hoppas att min hjärna börjar tänka på engelska igen efter lite sömn. Känns som att jag hela tiden vill börja prata svenska.

Finns säkert massor att berätta men ögonen går i kors. Lite konstigt att vara här. Hemma men borta. Längtar hem lite som man alltid gör första natten borta. Fast jag vet inte vilket hem ;)

Natti natti