My new baby!
Fick precis en bild och filmsnutt på det nyaste tillskottet i min amerikanska familj. Den lilla krabaten har inget namn än så länge men titta vad söt han är. Maureen la till "we need you for the summer, doggie au pair". Osäker om det var ett skämt eller inte, men hon brukar ju lyckas locka dit mig på ett eller annat sätt.
Stress
Jag brukar försöka undvika att uttrycka mig på internet överhuvudtaget när jag är stressad/allmänt negativ/eller mår dåligt. Men jag gör ett undantag. För just nu är jag sjukt stressad.
Det är så mkt som händer/ska planeras/ska göras just nu att jag bara vill kräkas. Först en rad aktiviteter inplanerade under de få dagar som är kvar av veckan. Planering inför sommaren som måste göras. Jobb som ska göras så att jag får ut en okej lön i juni, eftersom jag än så länge inte vet om jag kommit in på de sommarkurser jag sökt, och därmed inte vet om jag kommer ha CSN eller inte. Löpning som ska hinnas med. Stress-ont-i-magen över detta. Men det ger sig.
Brukar inte må dåligt av att ha mycket att göra så länge jag hunnit planera, men på senaste tiden har det varit så mycket att jag till och med har hamnat på efterkälken med det. Och nu tycks jag liksom inte kunna hinna ikapp.
Men nu ska jag göra en kopp te, slå mig ner i soffan och titta på Anna Skipper och fila lite på svaret till frågorna inför seminariet i morgon. Samt planera morgondagen så att jag vet vad jag har att göra.
Hoppas i vilket fall att ni har det gött och inte känner riktigt lika mycket stress som jag just nu.
Uppladdning 16 miles
49
Igår sa min nedräknings-app att det var 50 dagar kvar till Stockholm marathon och det inte utan att det började pirra lite i magen. Det är inte långt kvar nu. Det märks på tränings-schemat. Problemet är inte längre att hitta tid till alla veckans pass, utan att få in veckans långa runda, helst på fredagen. Den här veckan fungerade det inte riktigt längre.
Det är en sak att kunna gå upp tidigt, springa milen på någon dryg timma för att sedan komma hem, göra sig i ordning och ändå ha tid för en hel dags plugg i skolan. Men nu handlar det inte om någon "ynka" timme längre utan snarare om tre timmar, eller mer. Sjukt när jag tänker på det! Vem springer i tre timmar? I do!
Men nu är det nedräkning och så länge skador & sjukdomar håller sig på avstånd så ska jag springa mitt första (och enda?) marathon den 2 juni i år. Så det så!
