49

Igår sa min nedräknings-app att det var 50 dagar kvar till Stockholm marathon och det inte utan att det började pirra lite i magen. Det är inte långt kvar nu. Det märks på tränings-schemat. Problemet är inte längre att hitta tid till alla veckans pass, utan att få in veckans långa runda, helst på fredagen. Den här veckan fungerade det inte riktigt längre.
Det är en sak att kunna gå upp tidigt, springa milen på någon dryg timma för att sedan komma hem, göra sig i ordning och ändå ha tid för en hel dags plugg i skolan. Men nu handlar det inte om någon "ynka" timme längre utan snarare om tre timmar, eller mer. Sjukt när jag tänker på det! Vem springer i tre timmar? I do!
Men nu är det nedräkning och så länge skador & sjukdomar håller sig på avstånd så ska jag springa mitt första (och enda?) marathon den 2 juni i år. Så det så!

Kommentarer
Postat av: Mamma

Det är sjukt att någon frivilligt plågar sig och springer i flera timmar... men jag beundrar dig för att du genomför det du har bestämt dig för. Du kommer att klara att springa maraton, heja dig! <3

2012-04-14 @ 12:50:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: